Ibland kan man inte sluta med att förvånas. Och tro mig, jag är splittrad.
Bråket i lördags var det värsta jag varit med om, vi var båda dumma, och jag har nog aldrig gråtit så mycket. Mina ögon var svullna och sved, klumpen i magen har ännu inte lämnat mig.
Det var inte bara ett obetydligt bråk, för vad du än säger, så är det något som du tänkt på förr, annars hade du inte sagt det.
Du hade kunnat säga så mycket mer som sårat, men detta blev inte sagt i det syftet, det var mer ett konstaterande av ett hinder.
Jag har inte kunnat sluta tänka på det, och undra hur länge du känt såhär.

Men mitt i all förvirring och osäkerhet, så kommer jag hem till en ljuvlig doft och syn! Där i vasen står min absoluta favoritblomma! "Bara sådär!"
Kände en lycka sprida sig inom mig! Kanske, kanske du ändå vill! Du vill inte ge upp! Men vad händer med det du sa då? Nu får jag mixade signaler! Men vet du vad? I don't give a shit! 'Cause I've got flowers! Thihi!

Favorit-blomman från min absoluta favorit-personen! Kan det bli bättre!? :-D

You are my one true love, glöm aldrig det min skat! <3