Ja då har skolan börjat igen, och är redan trött på den... suck* Allt är så stressigt och komplicerat! Alla känslor som ligger i luften, alla förhoppningar och förväntningar om framtiden, men samtidigt rädslan... Känner mig så bortglömd och ensam, som att jag är ett andrahandsval, en back-up plan, ja, som skit! Ja, det är inte lätt, alla dessa känslor som jag inte kan placera, men det var det väl ingen som sa att det skulle vara heller...